För många i bubblan tycks medieföretag vara lite av ett mysterium. Varför gör de som de gör? Varför köper de inte nya techbolag och gör något bra med dem? Varför lägger de inte ner sina papperstidningar? Och så vidare.

Ovanstående frågor har så klart många svar. Men de flesta av dem hänger på något vis samman med de bakomliggande affärsmodellerna. Jag föreslår därför en diskussion som syftar till att försöka förklara hur några av resonemangen går kring hur de tjänar pengar idag, och hur de tänker tjäna pengar imorgon. Jag har själv varit en stor kritiker av hur de gjort, och tänkte inleda med några av de sakerna jag själv missförstått.

Förhoppningsvis rätar vi ut några frågetecken gemensamt och har ett konstruktivt samtal om hur det kan komma att bli i framtiden. Om möjligt så bjuder jag in några gästspelare för att addera fler vinklar till denna diskussion som jag tänkte skulle vara lite längre (dubbelpass) och hållas på lördagen. Kommentera gärna här om det är något särskilt som ni vill höra om!

Nätet har på mindre än 15 år gått från en obskyr nördprodukt till ett folkverktyg som refereras till i alla kanaler i alla sammanhang. Den mest dynamiska kulturutvecklingen i världen sker just nu på internet. Men när medias ögon riktas exklusivt mot Facebook, Youtube och Twitter missar vi lejonparten av dess existens. Vad innebär denna blinda fläck, och vad är det egentligen som händer i de sociala mediernas bakvatten?

Jag heter Jack Werner och är en digital native som de senaste månaderna börjat gräva mig djupare och djupare i världen av memes, virals och den fascinerande nätkulturen, och tillsammans med er skulle jag vilja ställa frågan vad vi kan lära av den.

Hur gör man produkter för en målgrupp som inte kan uttrycka exakt vad de tycker?

Jag tänkte berätta lite om hur vi på spelstudion Toca Boca kommer fram till hur våra digitala leksaker ska fungera. Jag höll en session på Webcoast om den research som föregick uppstarten, och vår utvecklingsprocess var en av de punkter som jag fick bäst feedback kring.

Vi går igenom åtta steg för varje produkt och som adresserar svårigheterna med att göra produkter för en målgrupp som inte kan berätta vad de tycker är roligt, eller varför just en sak är kul och inte en annan.

Själva förhållningssättet går att tillämpa på alla produkter där man själv inte är målgrupp. Förhoppningsvis blir det en intressant diskussion om hur man kan strukturera utvecklingsarbete för målgrupper där man själv inte ingår!

Lättrörliga samarbetsformer, kanske mest kända från systemutvecklingen som "agila metoder", vinner allt mer mark. En av de stora insikterna är att väldigt mycket av det arbete vi utför, oavsett i vilken branch vi arbetar, består i att generera och sprida ny kunskap i organisationer. Antingen det handlar om att bygga bilar, vårda människor, bedriva journalistik, eller för den delen skriva dataprogram, så behöver vi agera som en synkroniserad organism där de olika delarna kommunicerar med varandra.

I den här sessionen vill jag berätta om hur viktig *bandbredden* mellan människor i en organisation är. Vad som händer med samarbetet när vi har hög bandbredd, när vi har låg, och inte minst vad som händer när bandbredden är ojämnt fördelad. Kan det vara bättre att ha låg men lika?

I just read the first chapters in this book: "Lovemarks - the future beyond brands". And would love to have a session about this topic at SSWC.

"Lovemarks challenges business to reinvent the relationship between consumers and producers in the most radical way. The lovemarks of this new century will be the brands and business that crate genuine emotional connections with the communities and networks they live in. This means getting up close and personal. An no one is going to let you get close enough to touch them unless they respect what you do and who you are. "

One problem, though, is that I don't know much about the topic, but hope that SSWC members could fill in.

With love!!

Det finns mycket som borde bli mer effektivt med myndigheternas kommunikation. Det rinner iväg orimligt mycket skattepengar i webbprojekt som kunde planeras bättre, genomföras bättre, följas upp bättre, samordnas bättre med övriga kanaler. På SSWC vill jag gärna samla ihop era erfarenheter av utmaningar och framgångsfaktorer i webbprojekt i offentlig sektor. Hur planerar vi webbprojekten så att de tydligt och på bästa sätt bidrar till att nå organisationens mål?

Jag heter Anna Hass, @glimra på Twitter, och driver textbyrån Expressiva. Som språkkonsult och textexpert är jag ofta oerhört frustrerad av att få komma in för sent och för lite i webbprojekt. Om vi bara fick delta i möten med de andra kompetenserna tidigare kunde vi ge ett mycket större bidrag utifrån våra kunskaper om till exempel informationsstruktur, konvertering, lässtrategier, mottagaranpassning och tonalitet i bemötande.

Och jag skulle samtidigt gärna se att ni som kan effektkartläggning, användarundersökningar, databaser och så vidare fick vara med i de projekt som har språkvård som fokus, för att förbättra kvaliteten och resultaten även där. Så att de projekten inte bara siktar på att redigera fristående texter, utan att faktiskt utveckla hela myndighetens kommunikation utifrån medborgarnas behov, processer och beteenden.

Så vad säger ni? Ska vi hjälpas åt och ta större ansvar för att skattepengarna används effektivt? Vad har du lärt dig den hårda vägen, och vilka rekommendationer vill du ge till andra?

Se upp för Onda Pengar.

Allt för många verkar tro att man bara behöver sitta på högskola, komma på en häftig idé, skriva en akademisk affärsplan på flera hundra sidor, trixa till sig lite anslag, statligt stöd och ängelfinansiering för att till slut poppa upp och överraska världen med en sjukt bra uppfinning som man säljer till Google för femtioelva miljarder innan man fyllt trettio.

Det kommer inte att hända.

För er som misstänker att verkligheten är annorlunda diskuterar vi ett antal enkla regler hur entreprenörer bäst kommer igång, håller risken nere och får lönsam inriktning på sin verksamhet.

- Sälj först, låt kunderna finansiera utvecklingen.
- Kriga med lätt packning, undvik alla fasta kostnader.
- Bevaka din affärs kärna svartsjukt…
- … men lägg ut allt annat på de som kan det bättre.
- Undvik risker.
- Låna aldrig till förluster utan enbart till affärer.
- Gör mer av det som fungerar, sluta med det som ingen vill ha.

Enkla men förnuftiga regler, sammanställda av affärsmannen Bengt Stillström som jag arbetat tillsammans med under många år.

(Denna session måste hållas fredag eftersom jag inte kan närvara andra dagar.)

Played around with Haskell and want to find out what it's like doing "real stuff" with it?

For about the last 6 months I've been working as a full-time haskell developer for a Swedish startup. Before that I was a Java developer working in a London bank, who had only played around with Haskell, but loved it. There's been a lot to learn, and there's still a lot to learn. I love Haskell even more now.

So I wanted to talk about my experience as developer coming to Haskell; the good, bad and surprising. What our team has found Haskell has really helped us with, and where we found it frustrating - also the advice we would love to go back in time and tell ourselves.

Also I'm hoping we can just talk lots, so if you think of anything Haskell related you're curious about please come!

Vi går mot renare design, minimalare appar och tjänster, större respekt för våra kunders tid och bättre upplevelser för besökarna på våra webbplatser. Men mitt i det har vi missat oss själva som skapare och producenter av innehåll. Varför har inte vi samma minimala och intuitiva gränssnitt som många appar och tjänster har?

Framtidens CMS kommer att vara extremt minimalt, helt utan interface och vara lärande så att det känner igen just vår typ av innehåll och hur och vad vi skriver. Det kommer även vara frikopplat från web-browsern så att vi fritt kan skapa innehåll direkt från de text-appar vi föredrar.

Denna session är tvådelad; första hälften blir konkreta demos och exempel på tekniker vi kan använda för att skapa framtidens CMS. Andra hälften blir ideer och visioner om hur framtiden kan se ut.

Exempel på det du kommer att få se är; auto-publicering av text-filer, automatisk markup utifrån text, använda Dropbox som en publiceringsmotor med mera.

Denna session är ett måste för dig som jobbar med design, publicering, blogging och UI/UX.

Hur gör man egentligen när man arrangerar en s.k. knytkonferens / unconference? Pernilla Näsfors (@pernillan) samlar ihop en panel med arrangörer av olika knytkonferenser: Tomas Wennström eller Kristin Heinonen från SSWC, Stellan Löfving och/eller Maria Gustafsson från WebCoast och Heidi Harman eller någon av de andra tjejerna bakom GeekGirlMeetup har lovat att delta.

Skriv gärna de frågor ni skulle vilja ha svar på i kommentarsfältet! Exempel på några frågor jag tänkt ställa är dessa: Hur mycket jobb ligger bakom? Hur mycket är det rimligt att ta betalt för olika typer av sponsorplatser? Vilka problem kan uppstå? Hur samordnar man frivilliginsatser? Vad har deltagarna gett för respons i utvärderingar? osv osv...